Från verkstaden · Nr 12
Fiberriktning och hållfasthet
Hur sättet träet sågas och orienteras på avgör om ett exemplar håller, och kontrollerna av ämnet som vi aldrig hoppar över.
Trä är otroligt starkt längs fibrerna och förvånansvärt svagt tvärs över dem. För ett långt, smalt föremål som en dildo avgör fiberriktningen om exemplaret kommer att hålla. Av alla kontroller vi gör är det här den som sker innan svarven ens har slagits på.
Längsgående fibrer är regeln
Vi orienterar varje ämne så att fibrerna löper parallellt med längden på exemplaret. På så sätt löper fibrerna obrutet från bas till topp, som ett knippe sugrör, och skaftet klarar böjande belastning utan något svagt plan.
Korta fibrer och snedfibrighet
Om fibrerna löper diagonalt genom exemplaret (så kallad snedfibrighet) börjar vissa fibrer på ena sidan av skaftet och går ut på den andra inom en kort sträcka. Det skapar korta fibrer: ett parti där fibrerna inte hänger ihop på längden. Det är precis där en spricka uppstår, särskilt vid en smal hals eller vid början av en böj.
Böjar
Vi svarvar böjda designer som Ember av ämnen som är så stora att hela böjen ligger inom raka fibrer, i stället för att skära tvärs över fibrerna. Det går åt mer trä, men det är det enda sättet vi gör ett böjt skaft på.
Det här kontrollerar vi på varje ämne
- Torksprickor: små sprickor från torkningen, som ofta gömmer sig i ändträet.
- Kvistar: partier där fibrerna virvlar runt en tidigare gren.
- Märg: trädets innersta kärna, som lätt spricker.
- Ringspricka: separation mellan årsringarna.
Hittar vi något av detta i skaftet eller halsen kasseras ämnet. Det kan bli något annat i vår verkstad, men aldrig en dildo.
